Segertåget stannade tyvärr en station idag efter fyra raka segrar. Förlust mot Ldb, vilket kändes snöpligt, tråkigt och frustrerande. Självklart så hatar jag att förlora(speciellt derby), så just nu kan vi bara bita i det sura äpplet och jobba vidare som de krigare vi är. I första halvlek så är det Ldb som startar med lite mer boll, men växelvis skiftar det i perioder mellan lagen och mest boll innehav. Vassa chanser, snygga uppspel och skickligheter i massor från båda sidor. Dom lyckas tyvärr göra mål genom en touch på en av våra spelare, men det är sånt som händer. 1-0 i halvlek. Vi går sedan ut i andra halvlek och visar bra attityd och kvitterar till 1-1 och här känns det riktigt bra för oss. Vi flyttar upp, känner självförtroende och trycker på. Men bollen måste in i mål, och det hände för Ldb igen. Dyckande skott slickandes under ribban. Även trean kom och det var ett orättvist mål faktiskt. som också är via egen spelar fram till stolpen som dom kan peta in. Slutresultatet blev surt 4-1. Bara att ta tag i detta igen och förbereda inför nästa veckas två matcher. Gogogo. Hursomhelst, här ligger en intervju på en sjukt glad tjej efter linköpings matchen. Varför slutar man aldrig förvånas av sin egen röst. Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar